Bea Emilsson

Senaste inläggen

Av Emilsson - 4 januari 2015 10:06


Nyskriven låt finns nu upplagd på Youtube:



Besök även

Min hemsida: http://beatriceemilsson.se

Sound Cloud: https://soundcloud.com/beatrice-emilsson

Eller se fle klipp på min Youtube-kanal: https://www.youtube.com/user/BeaEmil


Vill du köpa min EP? Skriv ett mail till info@beatriceemilsson.se för att göra en beställning eller få mer information. God fortsättning!


Av Emilsson - 30 december 2014 12:55


Musik är något som ständigt fyller mina öron med ljud. Det är sällan helt tyst hemma hos mig. Spotify är en av dessa ljudlkällor och där har det sammanställts att jag har lyssnat på 14 377 minuter musik bara i deras musiktjänst. P3, skulle jag säga, står på resterande tid av det vakna dygnet. Enligt spotify lyssnar jag i genomsnitt på mest musik under tisdagar och i år har jag sammanlagt lyssnat på 55% Svensk Hip Hop, 14% Pop, 12% Svensk indie pop, 11% Svensk indie rock och 11 % Hip Hop. Den mest spelade artisten under mitt 2014 var Syster Sol. Angel Haze's album Dirty Gold är det album som jag har lyssnat mest på och vad gäller mina mest spelade låtar så är det dessa:


1. Lägg dig ner - Mack Beats med Julia Spada

2. Knäpper mina fingrar Remix - Linda Pira, Kumba, Rosh, Cleo, Sep, Vanessa Falk, Rawda, Julia Spada, Joy

3. Ut och In - Mash Up International

4. Langa fram - Ison och Fille

5. Kär och galen - Cleo och Kristin Amparo


Spotify redovisar också vilka artister som spelades mest under de 4 årstiderna. I början av året, på vintern, då lyssnade jag mest på Syster Sol. Kanske var detta en längtan efter sommaren eller kanske en glädjekälla i kylan och mörkret. När våren kom lyssnade jag mest på Labyrint. Ganska logiskt eftersom att deras sommarplåga Chilla Lide släpptes där någon gång på vårkanten. Under sommaren lyssnade jag intensivt på Fink, vilket var ett musiktips från en person på festivalen UxU i Juli. Sen kom hösten och min älskade, saknade melankoli med en skiva av Tomas Andersson Wij. Aldrig förr har en skiva släppts vid ett så passande tillfälle. Han är enligt mig definitionen av melankoli och höst. Hösten är för mig varje år en efterlängtad paus och ett andrum efter sommarens intensitet, festivalfeber och partymusik. Tomas Andersson Wij blev såklart den mest spelade artisten under min höst 2014. Sen blev det vinter igen och det har inte Spotify tagit med i sin beräkning men jag gissar att det vanliga blandats med Jul i folkton.

     En del av det roliga med att sammanställa musikåret är den spellista som jag själv har gjort varje år med den musik som jag kommer att förknippa med året i fråga. Jag började med detta 2009 och såklart har jag gjort en 2014-lista också. Så kommer jag att minnas 2014 är den lista där jag har sammanställt de låtar som jag kommer att minnas från i år - vare sig jag vill det eller inte.


Gott nytt musikår!

Av Emilsson - 17 december 2014 09:54

Kära Björn Söder!

Du säger att en inte kan vara både same och svensk samtidigt. Inte heller jude och svensk eller kurd och svensk samtidigt. För att 100% är den maximala procentenheten, för att 200% inte är möjligt. Då vill jag fråga dig, Björn Söder, är inte du 100% svensk? Jo. Och är inte du 100% man? Men oj, hur blir det nu, vi är visst uppe i 200% nu...

     Det finns så mycket som identifierar oss som personer. Till exemepl så är du Björn 100% skåning och 100% sverigedemokrat. Det formar dig som person. Du är även vit, andre vice talman, son, och kanske fotbollsentusiast eller pingisfantast? Beroende på vilken situation du hamnar i blir det också påtagligt vad du är främst i just den uppsättningen av människor. För vad du inte tänker på dagligen är att du också identifieras som till exempel hörande. Det märker du mest av när du hamnar i en situation där alla pratar teckenspråk, då blev det med ens väldigt påtagligt att du främst är hörande. Kön, nationalitet, hudfärg spelar ingen roll nu, du är främst hörande.

     Du Är alltså så mycket olika och allt räknas in till beskrivningen av Dig och din identitet. Låt oss säga att det i slutändan finns 100 saker som gör dig till Björn Söder, om så är fallet, då innebär väl det att du bara är 1% svensk?

 

Av Emilsson - 12 november 2014 12:00


Jag deltog i Visions Jämställdhetsutbildning med fokus på opinionsbildning igår. Jag anmälde mig till utbildningen för en dryg månad sen och kände då att det skulle bli jättekul. Sen började jag tvivla. "Är jag verkligen rätt person för det här? Det står ju 'för förtroendevalda och medlemar' och jag är ju medlem..!" Jag tvivlade på att jag som är så ung skulle kunna ha något att tillföra diskussionen. Jag blev orolig över att jag som är så ung inte skulle bli tagen på allvar. Och jag som är så ung, får jag ens gå på sådant här? Men jag struntade totalt i tvivlet och åkte till Luleå, från Pite där jag övernattade hos Sofie och hennes familj för att slippa åka så tidigt. Väl där var det inga problem. Jag hakade på två damer som såg snälla ut. Det visade sig senare att jag var den som kanske var mest intresserad av feminism och jämställdhet av alla. Jag var den som kanske upplevt mest av denna typ av diskriminering i mitt arbete. Ser det dagligen, upplever det själv dagligen. Kvinnors arbeten tas sällan på lika stort allvar som mäns arbeten. En man säger "Jag jobbar som civilingenjör" och möts av "Jaha, vilket universitet studerade du på? KTH? Oj, ja det måste ha varit svårt att ta sig in där!". Diskussionen fortlöper i teknikens spår och kanske djupdykningar i tekniska lösningar på jobbet. En kvinna säger "Jag jobbar som enhetschef inom handikappomsorgen" och svaret liknar mer "Jaha, vad duktig du är som jobbar där. Det är bra att du gör det, för det behövs ju. Det måste vara tacksamt va?".
     I den nyss nämna diskussionen utövar person nr 2 en härskarteknik, mest troligt omedvetet, förminsking. Kvinnodominerade yrkesområden blir ofta förminskade och däribland även mitt yrke - teckenspråkstolk. Många gånger på grund av okunskap men framförallt eftersom att jag jobbar för personer som är icke normativa, döva tillhör inte normen, de är avvikande. I en tolksituation blir då den hörande parten osäker och för att vinna tillbaka övertaget kan hen använda sig av härskartekniker så som förminskning. Jag har fått höra "Vad duktig du är som kan det där viftet! De döva måste vara jätteglada att du finns." Det exemplet tog jag upp på kursen också och vad ska jag svara på det? Jag blir förminskad, språket blir förminskat genom att avfärda det som lite vift och inte ett språk och på så vis blir även mitt yrke förminskat. Ska jag svälja det med hull och hår? Ska jag säga "Ja, jag tycker du är duktig på ditt arbete också!"? Kvinnor inom kvinnodominerade yrken känner nog igen sig i detta.
     Jag blev under kursen också påmind om att jämställdhet består av 7 olika delar, så det finns alltså 7 sätt att vara diskriminerande på. Jämställdhet innebär att du inte ska diskrimineras på grund av kön, klass, etnisitet, trosuppfattning, sexuell läggning, könsidentitet och funktionalitet.

     Jag lärde mig att i Gävleborgs län var papporna sämst på att ut sin föräldraledighet och i Västerbottens län var de bäst.

     Jag lärde mig att kvinnor på arbetet slutar vara betalda efter 15:53 om man ser till en vanlig arbetsdag. Så stor skillnad är det i lön mellan män och kvinnor att kvinnor borde gå hem 15:53. Länge diskuterade vi strukturella löneskillnader och ja, vi har långt kvar att gå.

     Vi diskuterade normer och normkritik och jag tycker att ledaren uttryckte det bra: "Eftersom att normer är normativa så är det ingen som reagerar på det eftersom att det är det normala." Så det svåra i vårt samhälle kommer att bli förändringen av normer, för ingen tänker på det, det är ju normalt att kvinnor ska gå hemma med barnen. Men vi måste släppa in männen i hemmen, de ska tillåtas vara mjuka och inte stöpas i matcho-roll efter matcho-roll. Det ska vara lika normalt för en pappa att ta ut majoriteten av föräldraledigheten. Låt oss förändra normer och låt oss opinionsbilda! Hur? Här är Visions metoder för opinionsbildning:


  • Gå hem från jobbet 15:53 (om du vill vara aktivist)
  • Bjud på fika på jobbet och diskutera jämställdhet (för ett lättsamt men aktivt alternativ)
  • Dela ut flygblad
  • Uppvakta politiker
  • Arrangera debatter med politiker
  • Genomför en enkel enkät
  • Skriv en insändare
  • Dela en artikel på Facebook

Och jag vill också tillägga: ta debatten i den mån du orkar. Om du lyckas förändra en person så kanske den i sin tur kan förändra två till i sin närhet.

Och släpp in männen i jämställdheten, det är ingen kvinnofråga, annars blir ju jämställdhetsdiskussionen ojämställd.

Och snälla förstå att feminism inte är en sjukdom som du får allergiska utslag av, du kan kalla dig för feminist!

Av Emilsson - 6 oktober 2014 13:20


I dagens DN står det om den vikariebrist i skolorna som orsakar att lektioner måste ställas in på högstadieskolor och gymnasier runt om i landet. Jag läser: "Med några få undantag svarar samtliga att det trots vikariepooler och andra lösningar är svårt att få tag i tillräckligt många vikarier. Att hitta vikarier med lärarexamen är ofta omöjligt." Varpå jag tänker: Men är ni tröga i huvudet? Förklaringen är enkel... Hur många, tror ni, med lärarexamen och studielån upp över öronen vill sitta hemma och rulla tummarna majoriteten av tiden för att ibland bli inringd som vikarie, på olika skolor varje gång? Utan en trygg grund att stå på. Utan skyddsnät som fångar upp. Det handlar kanske om 2-4 timmar i veckan, resultat 2500 kronor i lön den 25:e. I bästa fall 3000. Vem betalar deras hyra? Det är ingen som frivilligt vill vara vikarie, det är vad man tar till som desperat när samhället inte har några fasta tjänster att erbjuda. Den nyexaminerades verklighet är existensminimum och uppoffring. Det är inget frivilligt val, många väljer kanske till och med att göra något annat än vad de är utbildade till. Taxichaufför, lokalvårare, sitta i kassan på Coop och så vidare. För där finns möjlighet till en deltid, kanske till och med en heltid, eller helt enkelt bara fler timmar som timvikarie, så att hen slipper leva odrägligt ekonomiskt men kankse istället tvingas motarbeta sin dröm. Det, mina damer och herrar på skolverket, är nog sanningen som ni blundar för. Sanningen för nyexaminerade oavsett verksamhetsområde.

 

Av Emilsson - 23 september 2014 20:52


Ibland behöver vi lite mer perspektiv. Perspektiv på tiden. Och det fick jag ikväll intill en cykelpumpstation inne i stan.

     Jag som umgås med människor i plus, minus, min egen ålder hakar ofta upp mig på siffror. Någon som är 2 år yngre än mig kan jag i vissa sammanhang uppleva som ung. "Oj, jaha, är du född -93?!". Detta mest troligt för att jag starkast minns -93:or från högstadiet, då de gick i 7:an och jag gick i 9:an. På den tiden var det en kolossal skillnad mellan 7:or och 9:or, och för att inte tala om skillnaden ett år senare - mellan 8:onde klass och första ring! Om jag idag möter någon som skulle vara född -95, det vill säga 4 år yngre än mig, skulle jag nog säga "Nämen OJ, är du SÅ ung?" och tänka på att min lillasyster är född -95. Ni hör ju bara på ordet lillasyster att det är litet. Men problemet är att jag inte riktigt har hängt med på att min lillasyster och alla andra -95:or numer är 19 bast. Det var jag också för 4 år sedan och jag kände mig inte direkt liten då, med egen bil, boende hemifrån i en stad 45 mil från mamma och studerande på eftergymnasial nivå. När jag lägger upp det så låter det stort och ändå reagerar jag så kraftigt på 4 års skillnad.

     Så ibland behöver vi alltså lite mer perspektiv. Perspektiv på tiden. För tiden är väldigt relativ. Det påmindes jag om ikväll stående vid en cykelpumpstation för att pumpa mitt cykeldäck. En äldre dam intill mig ber om hjälp och jag hjälper gärna till. Jag har inte bråttom alls. Då jag är färdig tackar hon hjärtligt och tillägger: "Ja, jag hoppasdes på att det skulle vara någon yngling här, ni brukar ju vara så händiga!"

     När jag sedan cyklade hemåt tänkte jag: "Yngling? Är det vad jag är? En yngling?" Ja, i relation till henne så är jag det. Det är även en 19-åring, en 21-åring och en 25-åring. Plötsligt tillhör vi alla samma åldersfack: Yynglingar är vi allihopa!


Av Emilsson - 10 september 2014 17:07


Idag var jag "dagens lägerkompis" i Knyckare i P3. Då lät det så här: http://t.sr.se/1p3MjJy (Jag är med från 48:55)

Det lät dock inte särskilt mycket av det jag spelade, men vad kan man förvänta sig av en mobiltelefon på högtalare, nej precis, inte speciellt mycket. Jag vet att jag svek min hemstad Bollnäs också men jag orkade inte förklara "nej, jag åkte på läger utanför Bollnäs till en by som heter Galven. Jag är född i Bollnäs men flyttade till Umeå för 4 år sedan...". Hon frågade innan vart jag bodde och det är Umeå som är mitt hem nu idag. Punkt. Bollnäs, bli inte ledsen för det - det kommer fler chanser!
     Och du som lyssnade hörde hur det slutade, med en tragedi, men var lugna - ingen skadades. Inte ens geten.


Av Emilsson - 27 augusti 2014 18:12


Jag är en ganksa lättövertalad person. Jag är svag för bra argument. Jag gillar konsekvens och älskar tydlighet. Det är bra attribut hos en människa. Det är bara det att exakt samma egenskaper orsakar nu förvirring i mitt huvud, mitt i dessa valtider. Supervalåret har kommit in i en slutspurt som är mer intensiv än ett upplopp i friidrotts-VM. Mer upphaussad än finalmatchen mellan Argentina och Tyskland. Ännu mer skruvad än tanken på att Gunde Svan skulle göra come back. Samtliga partier kastar sig med uttryck som låter fint. Med sista-minuten-reformer som vilseleder sådana som mig. Jag har väl ändå inte blivit helt vilseledd. Jag håller mig i alla fall till en sida, eftersom att mitt blod är rött och att hjärtat sitter till vänster så håller jag mig där på den kanten. Men jag kan inte tänka klart med alla dessa vallöften och reklamer framför ögonen. Jag resonerar med mig själv dagligen: "Jag gick ju faktiskt med i Grön Ungdom, ska jag verkligen svika Miljöpartiet i det här valet?", "Jag håller ju med F! i allt de säger och jag skulle ju älska att ha Gudrun i riksdagen!", "Socialdemokraterna är kanske det säkraste kortet ändå, men Löfven blir ju stadsminister oavsett vem jag röstar på från vänsterblocket...", "Vänsterpartiet skulle ju behöva lite röster, och för att SD skulle få mindre att säga till om är jag beredd att strategirösta."

     Hur jag än vrider och vänder på mina argument så blir jag icke klokare. Om jag radar upp det viktigaste frågorna då: Välfärd. Miljö. Jämställdhet. Mångfald.

     Så blir det S eller V för kampen om välfärd? Eller ska jag helt enkelt vara lojal mot Miljöpartiet? Fast jag borde ju vara lojal mot F! också, jag röstade ju ändå på dem i EU-valet. Och vilket parti ska jag rösta på för att SD ska få så lite plats som möjligt? Ska jag verkligen strategirösta? Det kanske blir S ändå, för att vara en mogen ideolog som tänker långsiktigt. Fan vad tråkigt, var lite radikal för en gångs skull, rösta på ett parti som inte ens är med i riksdagen vettja, rösta på F! nu, göre ba! Men om jag ändå ska rösta på något radikalt kan jag ju rösta på Vänstern lika gärna. Jonas Sjöstedt har ju till och med tatuerat in FATTA på fotleden! NEJ! STOPP, BEATRICE! Sluta manipuleras av valfjäsket. Sov på saken och var lite impulsiv på valdagen. Välj det som känns rätt där och då. Living on the edge!

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Gästboken


Skapa flashcards